Jag har flyttat. Ny adress;

http://lyckligatan.blogg.se

Ceasar hälsar att han är sjuk. Inget dagis sedan i fredags betyder en krabat som bokstavligt talat snart klättrar på väggarna.

Men det passade alldeles utmärkt med en krasslig pojke de här dagarna. Äntligen tid tillsammans. Igår och idag tar jag igen mig efter helgens jobb och imorgon åker Ceasar på ferie till mormor och morfar eftersom M och jag inte ska göra annat än att jobba. Vi kommer bara se varandra när vi byter av varandra på jobbet så Ceasar får det behagligast hos mumu och faffa.

Han skulle nog inte haft något emot att åka igår, eller i förrgår heller. Det räcker att nämna mormor och morfar så går han till dörren och försöker bryta sig ut.

Idag passerar vi ännu en milstolpe.
Ceasar tar sitt första dagiskort. Nyklippt och lika fin som alltid spatserade vi till dagis och sen tyckte inte Ceasar att jag kunde gå därifrån snabbt nog.

Älskade unge.

Igår var Micke och för allra första gången på en husvisning.

Det blev inget annat än KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET.
Jag hade mycket hellre gått in, rynkat på näsan och snart traskat hem igen. För nu är jag istället hopplöst förälskad i ett hus som vi aldrig kommer att få och nu kan jag inte tänka på så mycket annat.

Det skulle vara det perfekta huset för oss. Vi vill ha ett renoveringsobjekt. Vi vill ha ett enplanshus med källare. Vi vill bo i närheten av mormor och morfar. Vi vill ha fjärrvärme och en alldeles lagom stor tomt.

Nu får vi väl bo här ett par år till och betala sexsiffig årshyra.

Den här veckan har försvunnit i jobb, jobb och jobb. Micke och jag har avlöst varandra på jobbet och näst intill setts mer där än hemma den här veckan. Det är inget roligt när det blir så och just nu längtar jag något enormt efter fredagsmys med mina grabbar. Men istället ska jag till jobbet samtidigt som Micke går hem.

Så en helg fylld med jobb är vad som väntar mig. Där till ska jag få ihop en skrivelse till måndag 17:30. M och jag ska knåpa ihop en varsin sådan att adressera till den andre där vi ska argumentera för namnfrågan efter det att vi är man och hustru.

Det är Mickes idé. Inte min. 

 Så kan vi lägga ytterligare en vecka till handlingarna. Jag önskar att någon kunde hejda tiden om så bara för ett ögonblick. Särskilt när livet är så underbart som det bara kan bli.

Det har varit en fantastisk helg. Jag lyxade med hela TRE dagar ledigt. I fredags ställdes hemmet på rätsida igen inför hösten. Nya växter i fönstren, höstfint på balkongen och mycket annat annat fix och trix. Micke jobbade kväll så jag och C bjöds på middag hos mormor och morfar och efter en rejäl dos fredagsmys stannade Ceasar kvar och sov över. Jag fick sovmorgon och hämtade sen hem en glad pojke som blivit bortskämd med plättfrukost och som vanligt mått som en prins.

Lördagkvällen spenderades med goda vänner runt vårt bord och så avrundades helgen med dagens besök på Tropicariet. Helt enkelt en perfekt helg.

Imorse var vi för första gången och tittade på vår festlokal tillsammans. Vi är mycket nöjda efter första rundvisningen. Nu snurrar det i mitt huvud med allt vad dekorationer heter. Förmodligen får vi nycklarna redan på torsdagen så det finns gott om tid att fixa och dona. Ceasar tyckte också det var toppen, inte minst för att det finns väldigt mycket saker att pilla på på en herrgård men förmodligen mest för de salta pinnarna som glömts kvar i barens skull. 

Lilla och stora hjärtat lämnade Norrpan för Småland strax efter lunch och kommer inte tillbaka förrän på söndag. Hur ska jag klara mig? Vore det inte så att jag ska jobba natt hela helgen skulle jag givetvis ha följt med!

Efter att ha hämtat på dagis styrde jag och Hanna våra kombis (vi ryms inte längre i en bil) mot Weronica med familj i Lindö för att hälsa lillasyster välkommen till världen. Kära hjärtanens vad små bebisar är. Jag kan inte minnas att Ceasar någon gång vägt som ett par mjölkpaket.

Det blev minst sagt en livad eftermiddag. Sex stycken barn är många barn. Sex stycken barn under fyra år är väldigt många barn. En mindre dagisavdelning faktiskt. Men oj så charmigt. 

Sen styrde vi mot mormor och morfar för att hämta hem resesängen eftersom Ceasar med pappa åker till Småland för minisemester imorgon. Med oss hem fick vi hur mycket broccoli som helst, som jag nu förvällt och stoppat i frysen, äpplen och plommon. Och Ceasar fick, som alltid, mer kläder att hänga i garderoben.

En väldigt lyckad dag. Nu partiledardebatt.

...hjärta och torn. Samt varmt och kallt.

Mamma.
Pappa.
God natt.
Traktor.
Katt.
Sko.
Gurka.
Lastbil.
Tack.
Strumpa.
Borta.
Tårta.
Kaka.
Cykel.
Nyckel.
Bok.
Boll.
Tom.
Jacka.

...och så mormor och morfar. Eller momu och faffa. Det är inte så noga.



Morfar och Ceasar på äventyr.

Facit efter tre dagar med kvällstjänstgöring är att jag sammanlagd fått sex timmar tillsammans med Ceasar. Sex timmar på tre dygn! Från det att lillprins slår upp sina blå tills det är dags att vinka hej då på dagis. Det blir i snitt två timmar per dag plus en puss på kinden på det lilla hjärtat som sover sött när jag kommer hem framåt natten.

Nu längtar jag så det värker till i eftermiddag då vi får gå till dagis och hämta hem honom för helgen. Eller rättare sagt bära ut honom eftersom han knappast kommer lämna dagis frivilligt. 
Jag tror att vi då på en gång tar oss till Åbackarna för fika och andutfodring.

Efter lunch kom Hanna, Edward och August hit på våffelkalas. Det är inte så ofta jag ställer till med sådana men idag var en alldeles lysande dag för just våfflor.
Innan vi högg in på våfflorna följde Edward med mig till dagis och hämtade hem Ceasar, som i sin tur tyckte det var mycket festligt att E körde honom i vagnen hela vägen hem alldeles själv.
Ceasar har åter gett bevis på vilket A-barn han är och sovit på dagis.

Bäste Edward som hade varit i skogen med sin mormor hade med sig svamp till oss. Inte så lite heller utan HUR MYCKET SVAMP SOM HELST. Jag kan inte minnas att jag sett så mycket svamp på en och samma gång innan. Nu är kantarellerna i frysen och trumpetsvampen ligger på tork och om svampklubben skulle stöta på motvind så har Edward räddat väldigt många av höstens kulinariska upplevelser.

Det blir ingen större scen av det hela när Ceasar lämnas på dagis.
Det blir ingen scen alls.
Vink, vink och hej hej och sen iväg till något betydligt
mer spännande än en gammal mamma.

Idag ska Ceasar sova efter maten på dagis för första gången. Vi får väl se hur det går. Han är van vid att i lugn och ro sitta i sin egen säng med en bok tills ögonlocken blir alldeles för tunga att hålla uppe. Med fem andra barn i rummet kanske det inte är lika lätt att få ögonen att blunda. Men vi får se. Hittills är Ceasar världsbäst på att vara på dagis.

Ceasar verkar tycka att dagis är mer än toppen.
Idag var jag inte med alls utan lämnade direkt. Ceasar konstaterade att hans mamma gick och gick sen själv för att styra med kaffebryggaren i det lilla köket. Tre timmar senare fick jag istället bära ut en pojke som inte ville gå hem.

Något av det bästa med dagis verkar maten vara. Samtliga tre dagar som Ceasar ätit där har han ätit rejält. Varje dag har det slunkit i två stora portioner, sallad och knäckebröd. Fröknarna är väldigt imponerade över hans goda aptit.

Då är Ceasar snart färdiginskolad på dagis. Idag, femte dagen i ordningen, gick jag hem efter samlingen när barnen traskade ut på gården. Ceasar verkade inte särskild bekymrad över var jag tog vägen och än har ingen ringt dit mig.

Efter lunch ska jag hämta hem honom för en mysig eftermiddag tillsammans.